Tävlingar

Nu blev det jätte mycket tävlings snack hemma vid köksbordet, som vanligt , efter en tävling.
Det är nästan det roligaste som finns tycker jag , att gå igenom allt som har hänt under en tävling.
Jag och Enar- min far och coach , har ett speciellt sätt att bearbeta en tävling på.
Man börjar i bilen på väg till tävlingen och går igenom allt som man har tänkt sej hur det ska bli, hastighet , antal stopp  och hur vi ska göra vid groom stopp. Vem som ska sköta vad i grinden osv.
På hem vägen pratar man om vad som hände och varför det hände, vad som var bra och vad som fungerade mindre bra. Det är lite som att göra det en gång till på något vis.
Anna och jag gjorde samma procedur efter hennes tävling i går, det ingår ju på något vis.
En tävling som vi drog iväg på för några år sedan var i Halmstad.Vi packade iordning alla grejjor lastade hästen och drogiväg. Anna var ju med som vanligt-hon var nog 9 eller 10 år kanske.
Det var i september och det hade varit en otroligt fin sommar och höst ,så det var inte en stövel eller sydväst med i packningen kan jag säga.
På fredag kvällen  ställde vi in Ghadir  i boxen, åkte till stugan som vi hade hyrt-för engångs skull inte tält. och packade ner oss i var sin sovsäck. På Natten började det blåsa, storm typ.
Vi hörde att det började regna också ,piskade mot rutan. Ett träd som knakade betänkligt på utsidan .
Klockan var  0430 när vi struntade i att försöka sova mer och stack iväg till stallområdet för att ta hand om Ghadir. Hur gör vi nu då ? vem har med sej regn kläder och vem kan vara utan under dagen. Jag hade ett ständigt nerpackat regnställ , extra strumpor, extra tröja och vantar ifall något extra inträffar under tävling...
Ja det var  riktigt extra  av allt denna tävling. För engångs skull hade dom lagt tävlingsplatsen på en ridanläggning och dom hade faktiskt flyttat in allt i ridhuset på morgonkvisten. Besiktningen skedde i ridhuset under ett par stormiga timmar. Alla hade varsin plats att grooma på i ridhuset, har ju aldrig inträffat varken förr eller senare.
 
Starten går klockan 08 00 i storm blåst och spöregn. 8 mil ska vi rida denna dag. Hade det varit 12 vete sjutton om jag hade startat. Ialla fall, drar vi iväg och jag hamnar bredvid en norska som heter Tonje och hon rider en ganska ung och skuttig häst.. Hon har lite problem att få den att gå på vägen, den är mer i diket faktiskt. Häng på mej säger jag och hon styr in nosen i bak på Ghadir. Vi kommer fram till havet, vi kommer att rida 3mil på stranden-först åt ena hållet och sen ska vi vända runt en stolpe och tillbaka igen. Det är som att rida i en centrifug jag hör inget ,jag bara galopperar i strandkanten.
Ju närmare havet desto hårdare underlag. Att rida i lös sand är inte bra- för mjukt och risk att få skador på bla gaffelband. Hästarna blir lätt trötta av djupsand också. Men det är storm, hästarna vill inte gärna springa vid vattnet, vågorna slår hårt upp på stranden och stora albatross fåglar flyger och står i strandkanten. Jag lyckas se mej omkring och ser att alla andra i princip springer långt bakom oss- utom Tonje som är  strax bakom. Fast alla andra är uppe i sand dynorna-deras hästar vägrar att gå i vatten brynet vid vågorna.
Jag ligger i galopp ända bort till vänd pinnen och när vi vänder så blir allt tyst. vi har ju ridit i motvind och nu blir det medvind. Tonje börjar små prata lite ock tillslut glömmer man att det är ett himla väder. Enar och Anna står på stranden lite längre bort för att hinka oss .Ja bara  Enar faktiskt, Anna tillbringade tävlingen mer eller  mindre i bilen - inga regn kläder .
Då kommer vi till vadet som vi har pratat om. Vadet är rakt igenom en liten vik som man ska ta sej igenom utan att drunkna. Man följer käppar som är utsatta för att inte sjunka för djupt.
Just den detaljen fattade nog inte alla för en del gick bredvid och sjönk till sim nivå ... men va gjorde det, man var ju redan dyblöt.
Sedan skulle vi upp på Hallandsåsen . det var så halt på vågen av alla löv och regnande att vi i princip kanade ner.
Det gick undan .Enar hann knappt med att grooma och mitt på andra sträckan fick Tonjes häst något i foten och haltade till. Neej. Typiskt,  jag fortsatte ensam- tur man har en häst som kan springa själv.
När vi närmar oss målgång så är jag i ledningen -vilket jag varit hela tävlingen. Plötsligt hör jag en röst som säger-Hej, Ska du spurta eller?  Det är Maria Hagman . Jag svarar fel på den frågan. -Nej , jag vill nog ha en godkänd häst i mål säger jag. Med facit i hand hade jag ju sagt -Ja för tusan...
Det hade naturligtvis stressat henne att springa lite mer med sin häst, som hade svårt att gå ner i puls, det var allmänt känt vid det laget. Jag springer så fort jag vågar med Ghadir och kommer i mål som nr 2. Veterinär besiktningen blir en nagel bitare. Vi går in i besiktningen efter 15 min . Godkända. Maria går in med sin med 1 min tillgodo. Det är så spännande , men tillslut blir dom godkända med exakt puls- 64 slag per minut. Vi blev tvåa och det är så himla skönt att få ta av sej strumpor, skor, tröja  och ta på torra kläder. Jag är så nöjd med våran insats ,vi gjorde bra ifrån oss men som sagt med facit i hand så hade jag kunnat svara annorlunda på frågan om jag skulle spurta eller inte...// EWA
 
 
 

Kommentera här: