Att tänka possitiva tankar

Några i teamet som var här och jobbade i dag- det var svårt att fånga alla på bild !
 
Det här med att vara en grupp människor som jobbar mot samma mål är så glädjefyllt. Man blir glad av att prata om oss, vad vi ska göra och hur ska vi jobba vidare mot målet. Man är ju mycket starkare när man hjälps åt och drar mot samma mål.
Just detta med glädje är ju så viktigt. Att känna att man har ett syfte varje dag . Min bror ringde mej precis  och hörde hur min dag har varit?  "- jo den har varit jättebra ,sa jag".  Jaha , sa han, - varför då? och det roliga var att jag hade tänkt tanken någon timma innan. "- Vilken bra dag det har varit i dag, varför då hörde jag mej själv säga.
- Jo svarade jag mej själv (och senare min bror) nr 1 var ju att det var fint väder -det gör ju så mycket. Sen har jag suttit i ett sponsor möte för Pegasus räkning- hoppas att det ska komma igång med sponsring (lite skyltmatreal på väggen i ridhuset) så att klubben kan göra roliga saker för alla medlemmar.
 
Senare var det en speciell dag i dag , vi hade en hel drös med arbetsvilliga tjejer och killar här i dag, samtidigt.
Det var lite speciellt för alla som brukar komma hit, är så utspridda över veckan annars ,och nu var det 7st här i dag. Det fick  bli uteritt  såklart. Ja hallå va gött med en tur i solen, med goda glada vänner.
Alla hjälptes ju åt med allt jobb så det gick ju som en dans alltihopa. Ssssswich bara- klart !
 
Jag red en liten tur på vår söta träningshäst i paddocken , hon är en sådan glad och positiv häst så man blir på fantastiskt gott humör bara av att umgås med henne. Hon ger mycket bra energi i alla lägen(även om det skulle regna)...
Sedan var det dags att dra iväg till en ny kund som behövde hjälp med coachning vid ridning. Det här med att känna sej säker i alla lägen är ju inte alltid så lätt -det vet alla som håller på med hästar.  Det kan hända saker på en bråkdels sekund. Men om man dessutom hamnar i en negativ spiral av nedåt gående tankar,- "tänk om hon rusar förbi, jag kanske inte kan stoppa om jag börjar trava här . Hjälp- han backar ner i diket ,varför då? är det okej att jag hoppar av om jag tycker  att det blir för mycket osv.
Det är jätte vanliga tankar och där sitter man på sin egen häst och känner sej jätte  dum som inte vill fråga/be om hjälp. Det är just då som man har börjat ändra sin situation. När man vågar ta hjälp. Med hjälp av en metafor-tex mjukglass,(-ni som läst mina berättelser innan vet vad jag menar) kan man förändra sin kroppshållning och påverka hästen så mycket att den inte backar ner i diket. Den gör ju det för att den blev osäker på något längre fram ,kanske stannar , du blir osäker och börjar andas uppe i bröstet /under hakan. Drar fram axlarna huvudet något och drar nervöst i tyglarna -ifall han tänker dra. Då backar han och då glömmer vi att faktiskt lägga på skänkeln och istället faller vi framåt. Jaha sa hästen vi ska rygga alltså! Vi hamnar snart i diket. Vem glömde sträcka upp överkroppen, sitta på sittbenen. skänkla på framåt-helst inte med att jättebanka med skänklarna-man tappar balansen. Ha hellre ett litet spö att vifta med , det räcker oftast.
Men vem tänker på allt detta när det händer så fort allting. Bra med en coach.
 
Min goa dag fick ett bra avslut när jag kommer hem till familjen och sonen (som hade matlagningsdag i dag) hade grillat  som han serverade med potatis sallad och  Mumsigt.
Bra avslut på en bra dag// Ewa

Att ha nytta av gamla hästar

Karlsborgs fästning .Kullerstens gatorna som jag körde häst på samt garnisonen
 
Min första ponny hette candy och var en lite äldre häst som sagt. Hon var inkörd, helt trafiksäker och arbetsvillig till tusen. Hon hade en galopp som var ur snabb och hon orkade hålla i galoppen längre sträckor. Så ibland kunde jag tex låta henne sticka iväg i full fart när jag visste att hon skulle stanna längre fram.
Min mamma körde sin bil bredvid henne en gång när vi drog på i full fart- 65 km /tim. Vi bodde bredvid ett flygfält i Karlsborg-Flugebyn. Där kunde man träna galopp dom dagar som det inte var flygövningar. Man tyckte att det var enorma ytor på den tiden . (Jag var där nyligen och konstaterade att det  inte var så stort som jag mindes).
Vi kunde även köra på flygfältet . Jag och kompisarna - Tina och Anette, drog iväg med Candy, hon var den enda som gick att köra av våra hästar just då. Min sulky var med en sits och polarna fick snällt sitta på stången mellan hjulet och min sits, på var sin sida. Fötterna satte man på skackeln framför sej.
Vi skrittade alltid till flygfältet, så  körde vi en och en sedan-det skumpade för mycket för att man skulle kunna sitta kvar utan sits.
En dag när vi drog iväg satt vi och små tjötade lite och jag glömde bort att jag inte ska trava med dom bredvid. Och jag drog iväg i full fart .Båda tjejerna hamnar upp och ned , med håret släpandes i vatten pölarna. Va jag skrattade.
Med ett illtjut och hängandes i knävecken skrek dom "stanna" med en mun .. jag fnissar än i dag  när jag tänker på hur det måste sett ut.
 
Vi hade en annan vagn till henne också. Den hade Nisse gjort till mej (han som jag köpte Iza av -fjordhästen som vi hade ) och den var så fin att jag kunde köra turister i den- på Karlsborgs fästning. Ja för det var ju så att det var väldigt mycket turister i Karlsborg på sommaren(det är det än i dag).  Turist chefen frågade om jag kunde köra turister på helgerna och då kunde jag j tjäna en hacka om jag ville. Om jag ville.. jag körde in ett par tusen på en sommar . Sedan blev jag anlitad som bröllops kusk ett flertal gånger. Då var det en tusing per gång i stället.
det var väl då som affärs intresset startade antar jag. Och det var lite var lite kul  att Candy gillade detta lika mycket som jag. Hon hade en jättefin loksele som jag brukade smycka med blommor när vi skulle ut på jobb. Då kunde hon knappt stå stilla av iver att dra iväg... 
 
Just detta att kunna använda dom lite äldre hästarna och deras klokskap och erfarenhet har blivit  viktigt för mej . Jag ser hur mycket det betyder för en häst att ha ett " jobb". Ett syfte. I lagom mängd naturligtvis, men dom är ju som vi människor, mår som bäst när man får röra på sej och träna // EWA

Vi gjorde det igen

Micro fann sej direkt med Tuva och Skrutten
En fantastisk pay and jump i ösregn. Det var så klart jättemånga taggade som kom för att testa sin förmåga i dag . Ja vad ska man annars pyssla med en regnig dag som denna. Vi började med 30 cm och slutade på 110cm. Dom som kom längst ifrån (tror jag ) kom från Torsby. Dom två syskonen på var sin mini ponny och mamma. pappa med
lillebror satt på läktaren och hejja på. Brorsan  kammade hem 3 rosetter medan syrran fick åka hem utan. Men då hade ju hon en ung häst och han en lite mer rutinerad. Totalt var det 50starter.
Det som gladde en ridfrökens hjärta var att se hur duktiga "mina" tjejer har blivit.
Samtidigt som detta härliga evenemang på gick så sålde jag Saga till  Munkfors. Nu blir hon tur ridnings häst.
Samtidigt som vi fick hit en mycket trevlig kille som heter Micro. Han är en korsningsponny russ/shettis. Lite mindre än Saga men förhoppningsvis lite enklare för lite mindre elever att rida.
 
 
Ja det händer mycket nu-Anna min dotter, har blivit  uttagen i utmanargruppen i youngrider (distans) Landslaget nästa för henne-hon går i mina fotspår. Och Kiidajj har blivit omskriven på ridsportsförbundets sida i dessa  ordalag
"Maria Hagman slutade på 15e plats och bevisade att hon har en påläggskalv i världsklass i hästen Kiidajj"
Och med dessa ord säger jag tack för i dag- en dag med flyt kan man säga//EWA