Fylleån i Halland

Snacka om att vi har varit ute på äventyr i och med distansridningen. Det blir mer som en livsstil tillslut, precis som det blir med hästar överlag .Eller att bo på landet och ha djur över lag. Man har definitivt aldrig ett rent köks golv ialla fall. Men det är som min far brukar säga - Hellre ett skitigt köksgolv än inga hundar. Jag är beredd att hålla med.
Ghazade och Enar var ju som sagt i Halland på Simlångsritten. Dom skulle genomföra sin 16 mila ritt. Det var riktigt dåligt väder och stundtals var det uppehåll. Dom skulle passera genom en å som hette fylleån.(dagens sanning) och den var både bred och djup , lite forsande till och med. Det var ju inget som bekymrade värmlands pöjkera , utan dom forserade denna i ett svep.
Det var till och med så att han gick först över. Han var inte rädd av sej bara väldigt bekväm.
Enar kämpade på sträcka efter sträcka (hästen också) ,man gör ju en slinga som är mellan 2 och 3,9 mil tex ,( om man har otur.) Det är gott om man kan göra långa sträckor i början när hästarna är pigga och lite kortare på slutet när man börjar bli lite trött i kropp och knopp. Ja för man är lika trött i huvudet som i kroppen. Man vill helst ha lite sällskap när man rider så man kan diskutera allt mellan himmel och jord för att hålla hjärnan i gång.
Tänk er att sitta 8 timmar på hästryggen och trava timme ut och timme in.. eller galoppera för den delen . Man skaffar sej kompisar för livet, för man har " genomlidit" samma sträcka i ur och skur. Man yppar dom mest konstiga saker tillslut, vad man följer för tv serier , äter till frukost eller vad favorit Pizzan innehåller.
Det vet jag ju inte om Enar hann med denna ritt , för det hände så mycket annat. Bland annat  hade denna egensinniga häst bestämt sej för att slänga av Enar ytterligare en gång . Han gjorde sina blixtsnabba sidohopp för " ingenting " ( han såg saker i diket, eller en sten, buske osv ) Det var därför han tillverkat sitt handtag som han kunde hålla sej i om han skulle dra iväg.  Det var just detta som faktiskt hände ,  hästen hoppar åt sidan och vips rullade husse ner i diket. Ja för han hade en teknik när han åkte av. Han gjorde som när man landar efter ett fallskärmshopp. Rullar ihop sej och landar mera på axel/ryggen och dämpar så fallet. Han slog sej aldrig ,inte en gång.
Men denna gången hade det hänt något med sadeln, den hade ändrat formen?! låg  lite snett på ryggen. Detta noterade jag snabbt och nämner detta för ryttaren. Men han ville inte höra på mitt gnällande och sa att- äh , jag ska upp igen och iväg efter dom andra. Dom hade hunnit en bit före, för Enar  hade varit tvungen att gå en bit för att lugna hästen. Han blev het av att inte få dra iväg med  dom andra och då stod han inte stilla. Vi hjälpte ryttaren att komma upp och efter 5 km ca slog åskan ner nästan jämn sides med oss ,det vräkte ner och Ghazade hade fått motor stopp. Han slö travade i slowmotion mot grinden. då hade dom gjort 13 mil lite drygt.
När han hoppar av hästen ser jag att sadeln är sned. Efter en kontroll av den kan jag konstatera att bommen är av.
Hur mår hästen efter detta? han var lite ojämn i upptravningen så han blir inte godkänd. Dom får utgå. Trist som sjutton. 3 mil kvar men det var ett sånt himla väder att alla ryttarna fick ridförbud under värsta åskovädret.  Det visade sej emellertid att dom 3 ryttarna som återstod-förutom Enar, hade fått utgå dom med pga hältor eller hög puls. Så det var ingen godkänd i mål alls på 16 milen det året. Men det blev ett himla äventyr att minnas// EWA
Här är en bild från en annan regnig( Rimbo) ritt förra året -8mil i iskallt ösregn Ewa och Kiidajj

Ghazade på äventyr med husse

Det var som så , att Enar hade bestämt sej för att starta en 16 milaritt med sin häst. Detta skulle ske på Simlångsritten. Årtalet var 1998 ca. Jag skulle hänga med för att grooma .
Att köra bilen runt banan utan kart läsare, är inte kul i 16 mil. Så vi hade tagit med oss två små hinknissar till.
Ellinor( Chanells matte) och en kompis till henne som hette " Madde ".. Vi kom ner till tävlingsplatsen på eftermiddagen och började göra oss i ordning för en veterinär besiktning . Jag skulle springa upp med honom och gick in för att pulsa- 42 i puls. Han var alltid hel cool. Ja så kom upptravningen ,jag springer lugnt(han rör sej ju knappt framåt) och ska just vända vid konen. Då kör han ner huvudet och gör sin grej, joggar i lite snabbare fart rakt in i en trädgård. jag har ju tappat honom för länge sedan..
Där stannar han och betar. Bara att gå fram och ta honom , går 3-4 steg , ja då gör han det igen. Drar iväg med ett knyck. Jag känner mej som en idiot som inte kan hålla honom, men det är omöjligt .han har hittat sin teknik.
Efter många  om och men så har vi i alla fall besiktigat klart och är godkända för tävling.
Ghazade är i en kondition som heter duga och han vet att det är tävling. Han är värre än någonsin med sina hyss och det räcker inte med att ha varken träns eller annat hjälpmedel för att hålla honom på rätt spår- om han inte själv tyckte att  det var det rätta.
Den natten skulle det regna mer än vad som var nödvändigt kan man säga och vi blev erbjudna att sova på golvet i en sadelkammare. Ja ett stenhårt golv är bättre än ett tält när det är ett sånt väder. Men jag låg länge och funderade på hur jag skulle klara av att hålla hästen åt Enar. När det var dags att ha 30 min vila mellan dom olika slingorna skulle ju jag vara tvungen att hålla honom medans Enar åt en macka , gick på toa osv. Hästen förväntas ju stå still i det läget och äta sitt hö. Men inte Ghazade , han kunde dra efter ett annat ekipage som drog iväg.
Då kom jag på det, det fanns en telefonstolpe mitt på fältet och där skulle vi ha våran groom plats. Då kunde jag ju binda fast honom i den .
 
Starten gick kl 06 00 ,spöregn och 12 startande i nerförsbacke på gräs. Ja det var tur att Enar hade sitt lilla handtag, egentillverkat i läder och silvertejp .För det gick fort som sjutton och bromsa fanns inte. Jag såg hur hästen bockade och hoppade sidvärtes. Enar satt som Mulletjejen ( i serietidningen "Min Häst " ) och jag bara väntade på att få höra ett  " AAHHH". Men det gick bra.
Vi tre satte oss i bilen och drog iväg till första groom stoppet. Vi satt där i den varma Saaben och väntade. Ingen sa något för vi var rätt så trötta - dåligt med sömn och upp tidigt. Vi satt alla tre med huvudet bakåt och munnen halvöppen ,och halv sov. Då kunde jag liksom se oss där vi satt -hur skulle det se ut om Enar passerade oss och vi sitter och snarkar alla tre. Haha, bäst att gå utanför i friska luften och möta dom när dom kommer.
Dom kom typ först av alla. Ja inte helt ,det ville han inte-Ghazade. Han gick inte att stanna, han var som en drake.
Nästa stopp vi kommer till så säger dom som stod där redan , att hästen hade passerat men inte Enar
Okej, vart är Enar? vi kör tillbaka en bit och ser en skit arg ryttare komma gående och som undrar om vi sett Ghazade?
I nästa stund dyker han fram ur skogen -hur lugnt som helst. Tänare, tycks han säga.
Husse sitter upp och drar iväg, nu är dom själva och det går inte fort.
Nästa groom stopp tar en evighet. Hästen vill inte gå själv och vi börjar undra om han sitter på eller har farit av . Men han dyker upp. Då kommer det en häst bakom och går ikapp honom, bra , det räcker för att han ska få fart .
Frågan är om Husse ska hänga med när pållen gasar på ? Fortsättning följer //  EWA
 
Enar i tävlings tältet . Här sover man gott inför tävling.

VART ÄR CURRE ?

Jamen hallå , ibland blir det allt bra tokigt. Vi  körde igång dagen som alla andra dagar , ut med lite hästar , mata hönsen och käka frukost. Man kollar mailen , sorterar lite papper och sedan vid 9 är det påt igen . Ut och mocka stallet osv, men idag var jag tvungen att dra till djursjukhuset med min senior Folke för att ta lite blodprov. När jag  kom hem vid 10, ser jag att Simson som precis blivit insläppt hos Line och curre hade fått ett bryt på lilla curre.
Han tyckte att det räckte med en herre i hagen så han sparkade vilt i luften. Men curre är så smidig och lite van att hoppa undan ,han är en herre med stil ,kan man säga.
Jag såg hela förloppet i ögonvrån  men tänkte inte så mycket mer på det. När jag kommer in på gårdsplanen ser jag Nicklas som jobbar hos oss. Kan du åka ner med 4wd och fixa med staketet i hage 10, säger jag . Det behövs nya stolpar efter Lines härliga utbrott häromdagen. Byt grind handtag också , säger jag och går in i stallet för att hjälpa Annsofie med mockningen.
Vid halv ett tar vi lite lunch. Vi går in och slår oss ner med våra matlådor. Nu ser vi att även Micke är på ingång, han joinar oss vid lunch tid , trevligt med sällskap.  Han rusar in i köket och frågar -vart är curre?
Öh , va.? tänker jag, Nicklas har ju varit i den hagen sedan 10 i princip. Jag gick ju just runt och lunchade alla. Men visst va väl Curre där... Alla kastar sej ut ,i strumplästen typ.. Va !  han är ju försvunnen. Micke tar 4hjulingen och åker runt vid kyrkan osv. Jag springer till stora pojkhagen på andra sidan vägen, Annsofie kollar baksidan. Då möter jag Milaela som kommer med bussen, Vad är det som har hänt frågar hon?
Ja Curre är bara försvunnen, sa jag . Han kan väl inte vält ner på rygg i ett dike eller så ,tänker jag.
Vi går bort till Nicklas och Annsofie som står vid backen ner till hagarna och spejar ut . -Ja , alltså det var en lös häst ute på gräset där för några timmar sedan, säger Nicklas, och pekar på gräset som växer utanför hagarna. Men jag stängde in han i lösdrifts huset där ,säger han ,och pekar på gröna lösdriften.
Ah...jag slår mej för pannan och springer dit och kikar in i huset .Där står han och vilar sej , pöjken
Vilken tur att Nicklas hade huvudet på skaft och fångade in curre. // EWA