Stall Mårgård

Det var som så , att Enar hade bestämt sej för att starta en 16 milaritt med sin häst. Detta skulle ske på Simlångsritten. Årtalet var 1998 ca. Jag skulle hänga med för att grooma .

Att köra bilen runt banan utan kart läsare, är inte kul i 16 mil. Så vi hade tagit med oss två små hinknissar till.

Ellinor( Chanells matte) och en kompis till henne som hette " Madde ".. Vi kom ner till tävlingsplatsen på eftermiddagen och började göra oss i ordning för en veterinär besiktning . Jag skulle springa upp med honom och gick in för att pulsa- 42 i puls. Han var alltid hel cool. Ja så kom upptravningen ,jag springer lugnt(han rör sej ju knappt framåt) och ska just vända vid konen. Då kör han ner huvudet och gör sin grej, joggar i lite snabbare fart rakt in i en trädgård. jag har ju tappat honom för länge sedan..

Där stannar han och betar. Bara att gå fram och ta honom , går 3-4 steg , ja då gör han det igen. Drar iväg med ett knyck. Jag känner mej som en idiot som inte kan hålla honom, men det är omöjligt .han har hittat sin teknik.

Efter många  om och men så har vi i alla fall besiktigat klart och är godkända för tävling.

Ghazade är i en kondition som heter duga och han vet att det är tävling. Han är värre än någonsin med sina hyss och det räcker inte med att ha varken träns eller annat hjälpmedel för att hålla honom på rätt spår- om han inte själv tyckte att  det var det rätta.

Den natten skulle det regna mer än vad som var nödvändigt kan man säga och vi blev erbjudna att sova på golvet i en sadelkammare. Ja ett stenhårt golv är bättre än ett tält när det är ett sånt väder. Men jag låg länge och funderade på hur jag skulle klara av att hålla hästen åt Enar. När det var dags att ha 30 min vila mellan dom olika slingorna skulle ju jag vara tvungen att hålla honom medans Enar åt en macka , gick på toa osv. Hästen förväntas ju stå still i det läget och äta sitt hö. Men inte Ghazade , han kunde dra efter ett annat ekipage som drog iväg.

Då kom jag på det, det fanns en telefonstolpe mitt på fältet och där skulle vi ha våran groom plats. Då kunde jag ju binda fast honom i den .

 

Starten gick kl 06 00 ,spöregn och 12 startande i nerförsbacke på gräs. Ja det var tur att Enar hade sitt lilla handtag, egentillverkat i läder och silvertejp .För det gick fort som sjutton och bromsa fanns inte. Jag såg hur hästen bockade och hoppade sidvärtes. Enar satt som Mulletjejen ( i serietidningen "Min Häst " ) och jag bara väntade på att få höra ett  " AAHHH". Men det gick bra.

Vi tre satte oss i bilen och drog iväg till första groom stoppet. Vi satt där i den varma Saaben och väntade. Ingen sa något för vi var rätt så trötta - dåligt med sömn och upp tidigt. Vi satt alla tre med huvudet bakåt och munnen halvöppen ,och halv sov. Då kunde jag liksom se oss där vi satt -hur skulle det se ut om Enar passerade oss och vi sitter och snarkar alla tre. Haha, bäst att gå utanför i friska luften och möta dom när dom kommer.

Dom kom typ först av alla. Ja inte helt ,det ville han inte-Ghazade. Han gick inte att stanna, han var som en drake.

Nästa stopp vi kommer till så säger dom som stod där redan , att hästen hade passerat men inte Enar

Okej, vart är Enar? vi kör tillbaka en bit och ser en skit arg ryttare komma gående och som undrar om vi sett Ghazade?

I nästa stund dyker han fram ur skogen -hur lugnt som helst. Tänare, tycks han säga.

Husse sitter upp och drar iväg, nu är dom själva och det går inte fort.

Nästa groom stopp tar en evighet. Hästen vill inte gå själv och vi börjar undra om han sitter på eller har farit av . Men han dyker upp. Då kommer det en häst bakom och går ikapp honom, bra , det räcker för att han ska få fart .

Frågan är om Husse ska hänga med när pållen gasar på ? Fortsättning följer //  EWA