Stall Mårgård

Snacka om att vi har varit ute på äventyr i och med distansridningen. Det blir mer som en livsstil tillslut, precis som det blir med hästar överlag .Eller att bo på landet och ha djur över lag. Man har definitivt aldrig ett rent köks golv ialla fall. Men det är som min far brukar säga - Hellre ett skitigt köksgolv än inga hundar. Jag är beredd att hålla med.

Ghazade och Enar var ju som sagt i Halland på Simlångsritten. Dom skulle genomföra sin 16 mila ritt. Det var riktigt dåligt väder och stundtals var det uppehåll. Dom skulle passera genom en å som hette fylleån.(dagens sanning) och den var både bred och djup , lite forsande till och med. Det var ju inget som bekymrade värmlands pöjkera , utan dom forserade denna i ett svep.

Det var till och med så att han gick först över. Han var inte rädd av sej bara väldigt bekväm.

Enar kämpade på sträcka efter sträcka (hästen också) ,man gör ju en slinga som är mellan 2 och 3,9 mil tex ,( om man har otur.) Det är gott om man kan göra långa sträckor i början när hästarna är pigga och lite kortare på slutet när man börjar bli lite trött i kropp och knopp. Ja för man är lika trött i huvudet som i kroppen. Man vill helst ha lite sällskap när man rider så man kan diskutera allt mellan himmel och jord för att hålla hjärnan i gång.

Tänk er att sitta 8 timmar på hästryggen och trava timme ut och timme in.. eller galoppera för den delen . Man skaffar sej kompisar för livet, för man har " genomlidit" samma sträcka i ur och skur. Man yppar dom mest konstiga saker tillslut, vad man följer för tv serier , äter till frukost eller vad favorit Pizzan innehåller.

Det vet jag ju inte om Enar hann med denna ritt , för det hände så mycket annat. Bland annat  hade denna egensinniga häst bestämt sej för att slänga av Enar ytterligare en gång . Han gjorde sina blixtsnabba sidohopp för " ingenting " ( han såg saker i diket, eller en sten, buske osv ) Det var därför han tillverkat sitt handtag som han kunde hålla sej i om han skulle dra iväg.  Det var just detta som faktiskt hände ,  hästen hoppar åt sidan och vips rullade husse ner i diket. Ja för han hade en teknik när han åkte av. Han gjorde som när man landar efter ett fallskärmshopp. Rullar ihop sej och landar mera på axel/ryggen och dämpar så fallet. Han slog sej aldrig ,inte en gång.

Men denna gången hade det hänt något med sadeln, den hade ändrat formen?! låg  lite snett på ryggen. Detta noterade jag snabbt och nämner detta för ryttaren. Men han ville inte höra på mitt gnällande och sa att- äh , jag ska upp igen och iväg efter dom andra. Dom hade hunnit en bit före, för Enar  hade varit tvungen att gå en bit för att lugna hästen. Han blev het av att inte få dra iväg med  dom andra och då stod han inte stilla. Vi hjälpte ryttaren att komma upp och efter 5 km ca slog åskan ner nästan jämn sides med oss ,det vräkte ner och Ghazade hade fått motor stopp. Han slö travade i slowmotion mot grinden. då hade dom gjort 13 mil lite drygt.

När han hoppar av hästen ser jag att sadeln är sned. Efter en kontroll av den kan jag konstatera att bommen är av.

Hur mår hästen efter detta? han var lite ojämn i upptravningen så han blir inte godkänd. Dom får utgå. Trist som sjutton. 3 mil kvar men det var ett sånt himla väder att alla ryttarna fick ridförbud under värsta åskovädret.  Det visade sej emellertid att dom 3 ryttarna som återstod-förutom Enar, hade fått utgå dom med pga hältor eller hög puls. Så det var ingen godkänd i mål alls på 16 milen det året. Men det blev ett himla äventyr att minnas// EWA