Stall Mårgård

Det var en gång en  tjej som ringde, och ville ha en stallplats till sin 2,5 åriga arabhäst. Dom flyttade hit på höstkanten och  hästen som var en valack och relativt nykastrerad var ganska pigg på allt. Han stod på bakbenen när han skulle gå in från hagen, drog iväg i små ryck när man drog ut på promenader. I hagen galopperade han runt  runt  och bytte varv då och då. Han var den som drog igång dom andra att leka så hela flocken satte igång ett tok race. Man kan säga att han var lite speciell. Matte tyckte inte om just den egenskapen att det var så mycket häst, kan man säga. Hon lämnade  honom till mej för  att rida in honom . Så vi drog igång med att sitta in, skritta  trava och galoppera. Detta var vid nyåret när han fyllde 3 år . Det räckte för att " killen" skulle bli lugn i huvudet, han var en riktig arbetshäst redan som ung. Det var som myror i kroppen.

Han fick 4veckors  arbete- som vi brukar göra med unghästar. Så skulle han ha 3 månader vila från ridningen, för att sedan köra igång igen, då har allt man gjort mognat i huvudet och resterande inridning brukar gå väldigt smärtfritt.

Till saken hör att matte hade svårt att hinna med honom och att han var väldigt mycket häst som krävde hantering varje dag i princip för att inte flippa ur. Sagt och gjort, hästar har en tendens att komma till mej, så jag köpte honom i april när han fyllde 3år. Jag visste att han var något alldeles extra, en karamell som man bara behövde ta av pappret på så var han där -färdig att hugga in på. Men till saken hör att en distans häst tar tid att träna upp och även om han sprang fort, orkade länge(hade bra lung kapacitet ), och var snabbast i gänget, så kan man inte låta dom unga hästarna göra som dom vill-då går dom sönder. Ofta överansträngning med hältor , gaffelband och kotledsinflammationer som följd. Problemet är att ska man få fram en bra häst så måste man ligga på gränsen av dess förmåga hela tiden. Utan att ta i för mycket så att det blir skador. Mitt mål med Killen var att gå fram lite långsamt utan att bränna ut honom- få för mycket mjölksyra så att det var förknippat med smärta i musklerna när man sprang långt. Eller ont i senor, leder eller kotor.

Vi hade mycket kul han å jag. tex den gången som vi var i grustaget och tränade skritt uppför backe, ner för backe och sen trav upp för samma backe, ner igen och sista upp-vi snackar lååånga backar med djup sand så det är inget man tränar ofta med tanke på skade risken i gaffelband och kotor- överansträngning som följd.

ja vi köttar på i trav uppför och jag tänker att - nu är herrn seg upp för sista, ta i  killen.. ja okej säger han och lägger in overdriven -6ans växel. Som skjuten ur en kanon far han upp på kanten och gör en bock serie. Ja den va ja inte med på. Eller som vi var på en tävling i Dalarna. Han var 5år .Vi ställer in honom i boxen kvällen före. Han äter som jag har sagt till honom. Helt cool utan att varken bry sej om boxgrannen eller nytt ställe. Dagen efter startar vi en 5milsritt och han äter, skiter och dricker- som man ska för att lyckas. Det har jag alltid tutat i honom. Så fort vi kommit till tävling och dukat fram vatten hinkar och hö, kraftfoder osv dyker han i för att käka.

Sista tävlingen som 5åring gör vi i laxå 5års finalen. Vi ligger bra till, så bra att vinner vi så har vi chans att ta hem finalen. Vi ligger i täten med en annan häst . Då händer det som aldrig händer. Jag får en fruktansvärd kramp i magen. Typ svimfärdig , jag är  tvungen att stanna efter att ha legat i täten i 4,5 mil. Kompisen fortsätter och går imål som vinnare av 5års finalen. Jag har ont i magen i flera dagar efteråt. Hela hösten känns trist. Men jag vet att killen är den bästa.

Vi skaffar en ny målbild; 6års finalen på 8mil . Vi går ut den våren på våran första 8a. Mer taggade än någonsin (jag har tävlat distans sen -92 och har detta år 4st som jag har tränat och har olika mål med) Det går riktigt bra för oss hela säsongen , inga skador och en uteslutning bara på en av mina andra hästar för att han lyckats få en sten i sulan och blev tillfälligt halt under tävling. Men killen är på väg med stormsteg mot sista tävlingen- 6års finalen. Vi har lyckats plocka poäng på varje deltävling. Sista går på hemmaplan-Kristinehamn-Värmlandsdistans(hemmaklubben). Det är en tvådagars tävling lördag och söndag. Jag startar lördag med Killen, 8 mil. Han går så bra, så bra att han vinner hela finalen för 6åringar. Helt oberörd av ansträngningen  springer han upp och är bara så stolt, han tycks säga-vänta bara ska ni få se vad jag kan.

Söndag morgon startar jag 9mil med min gamla häst Ghadir. Medeldistansen går fort och vi lägger oss i täten. Vi rider i en klunga på 4 st hela vägen. jag bara vet att vi är typ bäst, vi lyckas knipa andra platsen.. bra helg.

Som ni vet har jag ganska mycket att göra hemma. Mitt mål med mitt företag kändes plötsligt viktigare än att tävla . Även träningen har tagit enorm tid-upp kl 5 och rid en häst före frukost. Sen två till under dagen  förutom allt jobb på gården.

Beslutet att sälja killen -min stjärna( och även min andra unga häst) var inte lätt men jag kände att jag hann inte med att göra allt.

Sagt å gjort Jag satte ut en annons och Sveriges bästa distans ryttare Maria Hagman ringde. Vi sålde honom 28 juli förra året. Två veckor senare åkte hon och jag till Göttingen (Tyskland) med Killen. Han gick sin första 12a på 14km /tim och kom 4a av 28startande. Det var typ 28 grader varmt, backar som sög musten ur vem som helst. Han tuffade på. Pulsade in på 2min(riktigt fort) med puls på 58..(.64 slag /min är max-men då tar det oftast tid..)

Igår gick Killen sin första 16mil med Maria i Frankrike- Fountaine Bleu . Han kom  på 15e plats av 29 st. gick 16,9 km /tim.  Jag är såå stolt. Nöjd. Glad. Lycklig att jag fick vara en del av hans liv ett tag,jag vet att vi två hade gjort samma fina resultat. Men det hade kostat. Tid,energi och pengar. Jag är glad att han kom till Maria.

// EWA