Att vara en ledare även på ryggen

Det här med miljöträning är viktigt. Så viktigt att det kan vara ide att lägga in som en del i träningen av sin häst.
Det kan vara små detaljer som gör att din häst håller sej på banan. Hästen känner sej kanske spänd och trippig, matte (husse), sitter på och känner sej lite osäker på vad som komma skall. Det är bra att komma i håg att det är du som är ledaren- även på ryggen. Din häst förväntar sej att det är du som bestämmer. Alltså talar du omedvetet om för din häst att du är osäker på om ni klarar av att gå här utan att något ska hända- han känner att du är spänd. Så nr 1 är ANDAS i magen. Tänk på hur du andas, lugnt. Tänk gärna på något som får dej att slappna av. Ha en bild i huvudet- en symbol som får dej att slappna av. Kanske en glasstrut- den står för att du sitter på en bänk i solen och lugnt slickar på en mjukglass. Le- trots att inget är särskilt kul när hästen faktiskt går på tårna och snart ska explodera. Men när du ler slappnar du av. Man kan nynna på en sång- hoppas på att ingen hör. Allt detta gör att din kropp  faktiskt slappnar av, slutar att oroa sej och därmed agerar som om "detta fixar vi lätt, jag tar hand om detta , jag är din självklara ledare".  En lite lätt framåtlutad sits ,strama (kanske till och med hårda) tyglar av nervositet gör att hästen blir som en bomb och där med farlig.
 
Nu har vi kommit till våra ben, hur ska dom kännas då? Dom är ramen runt våran häst. Utan våra ben som stadigt-utan att klämma- håller om och säger här ska vi gå . I synnerhet på unga hästar- dom är som ungar på dagis, springer hit å dit . Det blir ju väldigt ostrukturerat. Det är därför som barnen går snällt på led och håller varandra i handen. Barnen är lugna- dom vet vart ramen är och vart dom ska-  följ fröken. Annars blir dom oroliga och skrikiga, börjar slåss o bråka till och med.
 
Det är exakt det hästen vill ha . Regler. Den blir lugn och mår toppen. Om man tänker på dom där benen som
håller om och man sitter på sina sittben( inte sitter på framdelen ) andas i magen och släpper fram tygeln lite mer än vad du tror är lagom. Då har du en häst som skrittar på med långa kliv tittar sej omkring, njuter av ridturen.
Och så plötsligt kommer det en bil från ingenstans. Den kör nära och lite fort. Du vill dra i tygeln och stanna eller gå in i skogen. Fly. Det känner hästen och då höjer den huvudet, vill tvärt om vad du säger, gå ut i vägen, för du glömmer lägga om skänkeln. Andas i bröstet och stressat- utan att tänka på det- lutar sej fram . Ja men hallå säger hästen, vart tog min coola ledare vägen. Hon som kortar lite på tygeln, sitter kvar på sittbenen håller om med benen- ramen. Och ställer hästens huvud lite ut mot bilen. Vad händer då? Jo hästen ser bilen klart, rumpan som är det svåra att hålla styr på  håller sej vid diket. Lägg skänkeln längre bak och håll om.
 
Sen är det alltid bra att ha med sej en kompis både till hästen och dej själv. Kompisen kan hålla lite koll så att du inte blir spänd och tippar framåt. Och hästar blir alltid tryggare om man är en flock. Bli inte förvånad om du möter någon i skogen som rider en orolig häst där matte sitter på och leende nynnar mjukglass...// EWA

Kommentera här: