Att testa sig fram
Idag under ridpasset kom jag att tänka på att en distansryttare inte bara kan träna just uteritt.
Jag kom att tänka på hur mycket lättare Chanelle har blivit sedan jag börjat träna dressyr, hoppning och WE vid sidan av själva uteritterna.
Chanelle har blivit mer smidig, lyhörd och jag kan lita mer på att hon stannar, och inte bara drar upp huvudet och springer iväg.
Detta är grunderna för en bra distanshäst, smidighet, lyhördhet och tillit.
Mamma har så länge jag kan minnas tjatat på att jag måste rida mer med bålen. Detta för att jag ska hitta min balans, och sitta bättre i sadeln, och inte hänga fram mot bogarna på hästen. Eftersom det kan nämligen leda till att hästen blir halt, och de vill jag ju inte.
Idag under WE träningen kände jag hur jag värkligen satt perfekt över hästen, och jag förvåna mig själv när jag lyckades gallopera igenom en bana med pararell slalom.
Jag lyckades även göra byten i galoppen vid varje slalompinne, vilket jag aldrig trodde att varken jag eller Chanelle skulle kunna göra. Hon var nämligen väldigt pigg, och bråkade väldigt mycket i början på passet.
Men tack vare att jag värmde upp med dressyr och sedan fick henne lyhörd under alla övningar vi körde, så lyckades vi!
Sen en sak som också är viktig att tänka på när man handskas med hästar. De är att tro att man kan. Om man tvekar, då känner hästen din energi, och den börjar också att tveka.
Morfar brukar alltid säga till mig: "Du kan dubbelt så mycket än vad du tror, och tredubbelt så mycket än vad din mamma tror"
Det tycker jag är väldig bra sagt ändå, för man kan oftast mer än vad man tror, man vågar bara inte testa. Om man sen inte bevisar för någon att man kan nått, ja då vet man oftast inte själv hur bra man egentligen är.
Imorgon blir de nog bara ett snabbt inlägg, då jag måste hinna att fixa en massa saker inför helgen.
//Anna