Stall Mårgård

Just detta med att passa på att göra saker som man tänkt sej är viktigt . Tex Hade Cristina bestämt sej för att träna  på  att rida ut med sin häst som hon hyr två gånger per vecka. Han kan bli lite pigg, stark och på tårna om man  har otur (beroende på hästens dagsform ).

För  det är ju så att det är ju inte alltid vi som påverkar våra hästar, det gör ju även flocken. Hästarna har ju även dom ett socialt liv utan oss. Det kan ju vara så att hästen varit i en dispyt med sin kompis i hagen och fortfarande är lite upprörd över detta. Hästar lever ju i nuet, tänker aldrig på vad som ska hända om en stund, utan lever i nuet. (lite så skulle väl vi också leva ).

Hästar är som sagt beroende av sin flock på många vis, och av en bra flockledare. Dom gillar när ledar hästen tar kommandot och pekar med hela hoven åt vilket håll man ska gå. Är man mesig med en halvstark individ i grimskaftet kan man få riktiga problem. Till och med i ridningen. För varför ska man lita på att mesproppen till ryttare fixar att ta oss förbi faror som flaxande presenningar , soptunnor, eller en mötande barnvagn.

Bättre att fly, säger hästen.

 

Nu ville även Åsa hänga med på en uteritt så vi drog iväg en stund efter 17 på tisdagskvällen. Det var en sådan fantastisk kväll så vi njöt av att trava på mjuka sandvägar med lummigt gröna träd som omslöt oss med sin lugna energi. Ja det är ju så man känner det när man släpper jobbtankar och fokuserar på nuet med sin häst.

Det kände hästarna, vi kunde rida med lite längre tygel ,vara avslappnade i rumpan , andas i magen och sitta lite småpratandes /skrattandes.

Vi såg bla.när planet till Gran Canaria lyfte-vi passerade strax bakom. Hade liten känsla av att man kunde nå fram till planet om man sträckte sej fram, så nära var vi . Planet vrålade iväg och hästarna skrittade fortfarande på lång tygel.

Vi kom fram till en bred bäck med vatten i och hästarna bara gick/hoppade över. Vi tog en lååång galopp på halv långa tyglar. Vi satt ner i på ändan för att tydligare tala om att det inte skulle gå fortare än så här.

Jag kan säga att ett större smajl på ryttarna får man leta efter. Vi var så nöjda. Det sista "hindret " som vi tog oss igenom var just en vägtunnel. Låg som attan så det nästan var att ligga framåt lutad för att inte slå i huvet. Hästarna bara gick... inte ens stannade för att kolla in faran .Mykonos litar 100% på mej och ifrågasätter inte ens mitt beslut att gå in i en trång tunnel med tung trafik som passerar över huvudet. Dom andra  hänger bara på- han går o dom följer. Det är så man gör även som gående matte, man går med självförtroende och dom följer.// EWA