Vi vill ha lite ÄCTION..!!
Det var en helg med ridläger för barn och ungdomar som ville rida i skogen med lite spännande inslag av hoppning, bada med hästarna och långritt.
Dom ville ha lite action helt enkelt. Och det fick dom.
Det var 6 st jätte fina ,goa tjejer som dök upp i lördags morse, med förväntningar höga som bara den.
Jag hade tänkt ut hur vi skulle rida och vi började med att rida en liten sväng i sandgropen .
Det blev en timme drygt med skritt i backe, slalom nedför, vada i vatten och hoppa lite terränghinder. hästarna var super pigga och tyckte att det var toppen att få sträcka ut över små skutt.
När vi kom hem igen blev det lunch som Micke hade gjort-spagetti och köttfärssås. Efter lite vila och bus i tältet som vi skulle sova i så blev det ett ridpass till. Denna gången delade vi in oss i två grupper och bytte lite hästar för att det skulle funka bättre. Skrutten och Fröken hängde med mej till en helt sagolik liten skog. Mjuka sandvägar och fullt med blåbärs ris. Allt andades lugn och ro i eftermiddags solen. Vi hoppade små skutt över omkull fallna träd i 20 cm höjd. Vi hade jätte mysigt.
Dom lite större hästarna /ryttarna drog iväg till hoppstigen lite längre bort. Samma stuk på skog men lite längre att hoppa och högre. Ett rejält kryss av två tallar som bara sådär har fallit ner rätt över stigen och har en höjd av 50 cm ca är största utmaningen. Totalt är det nog 5 hinder på en stig som är 200 m. Häftig känsla att hoppa i naturen och känna flytet över alla hinder med en jämn och fin galopp.
Jag tror att allas ögon tindrade av lycka när dom kom till baka, Hästarna var super nöjda och gick direkt och mumsa lite hö när dom kom tillbaka .
Alla var taggade på att sticka iväg och bada efter ridningen så det blev det .
Efter korvgrillning blev det sovsäck och tält-med spökisar....
Dag två hade vi en långritt på schemat. Två timmar var det meningen och då skulle vi avsluta alltihopa med bad med hästar. Vi stack iväg och som alltid blir det ju inte riktigt som man tror när man har 9 ekipage att ta hänsyn till.
Det första var en lös sadelgjord (trots att vi spänt 5 gånger,) och ryttaren åkte runt-i skritt som tur var.
Det andra var en super taggad pålle som minsann kunde springa fortare än så här ,"SLÄPP MEJ " typ.
Jag gick bredvid och hjälpte till en stund . Efter lite trav så lugnade vi ner oss. Det gäller att få in trav en lite längre sträcka så att dom känner att det inte blir en massa motstånd , utan att energin får komma ut någonstans
/ slippa att ryttaren bara säger bromsa. Nr tre var en bäck på 2 meter som skulle passeras. Inte riktigt vad Frökens ryttare hade tänkt sej. Med coachning och hurra rop från alla gick det bra. Fröken råkade bara i hastigheten hoppa in i ett närbeläget träd-med ryttaren på, men det gick bra.
Sedan var det vatten och frukt paus -Enar stod med vatten och bjöd oss längst bort på banan.
På hemvägen hände nr fyra...Mykonos blev trampad bakifrån och skon lossnade plus ett balltramp. Jag fick avbryta ritten och fick bli hämtad i skogen. Tur att man hade med sej två duktiga ungdomar ( Anna och Elli ) som kunde fortsätta ritten utan mej. Då händer nr fem. Avbrottet som blir när Mykonos ska bli kvar i skogen och dom andra får stå och vänta på kö i 2 minuter blir outhärdligt för Nante-ja det är sant. Han krafsar mer hoven i marken och hetsar framåt (för mycket skritt antagligen ) och till och med stegrar sej (lättar från marken 2 cm ) . Nej nu får det vara nog sa han.
Även han taggar ner efter en stund, men inte Capro...Elli valde att hoppa av och gå sista biten med stressnisse.
Det slutade med att det tog 3 timmar runt ,med alla avbrott. Så ingen var direkt sugen på att bada på hemvägen , kan man säga. Dom valde att dra direkt hem för att käka lunch.
Vi släppte ut hästarna i hagen och dom drog som skott ner i hagen för att beta- ingen av hästarna var trötta. Men det var ryttarna. Helt slut. Det är ju skillnaden på en häst och människa, dom har ju andra muskler och andra förutsättningar för att springa långt -även som ganska otränade(nu skrittade vi rätt så mycket ,men ändå ). Hästar har en annan sak som vi inte har- förmågan att bibehålla kondisen. Vi tappar våran på två veckor -typ och dom behåller sin ganska intakt i 4-6 veckor ,men sen går det utför där med. Så har man bara grund tränat sin häst och stärkt upp leder och senor så är ett ( litet ) sommar uppehåll inte så mycket att oroa sej för.
Ja detta blev ett äventyr för alla inblandade, stora som små. Det var som dom sa när vi pratade igenom alla händelser i efterhand. Det genomgående som alla sa var - man klarar av mer än vad man tror, och då växer man av händelserna. Självförtroendet var på topp och nog hade dom fått lite aktion alltid // EWA
