Att förstå
Jag älskar att få umgås med djur. Dom är oftast väldigt kloka och kan säga oss en hel om vi bara lyssnar. Man tänker att ett djur inte kan prata med oss och vi kan ju definitivt inte prata med en hund eller häst och förvänta oss att höra rösten från hästen som säger-jag vill ha en morot. Men om man inte lyssnar med öronen utan med hjärtat så kan man höra vad som sägs.
Det är som med små barn.Man kan inte höra vad spädbarnet säger men man får en känsla av vad dom menar.
Jag har en god vän som har en gammal häst.Dom har hängt ihop i många år och dom diskuterar med varandra varje dag. Ibland pratar hon därifråned sin vän men som sagt, det svaras inte med ord. Dom har en kommunikation som är högre-som trådlös. Faktum är att om man tittar och känner i hjärtat vet man vad vad dom säger. Det som är lite roligt är när man stannar upp och står bredvid sitt djur .kanske tänker sej in i dennes kropp så kan man helt enkelt känna smärtor som dom har. Kanske ont i nacken vänster benet eller i magen. Jag har ofta hört mattar som som har varit till kiropraktor med sinhäst och kommer därifrån och säger -att han hade ont på samma ställe som mej.Det är nog så att vi känner och vet mer än vad vi tror.
Vilket är bra tycker jag.Vi behöver stilla oss lite och lyssna mer.Att se när hästen försöker säga något och förstå vad den menar är helt magiskt. Jag har en pålle som hade ont i ett ben .Det var inget som syndes när han gick , men jag såg att han stod och flema med överläppen i boxen. Vilade av ett bakben.Han har ont kände jag. Tog ut honom ur boxen och började leda omkring honom , tom travade lite.Då såg jag att han var halt. Han talade om att det var något som inte stämde och jag lyssnade. Visst är det lite häftigt när man har en kommunikation//Ewa