Föntja en körv så hupper ja i älva
Första Maj. Man tänker sol ,varmt och fågelkvitter. Ja det var fågelkvitter , men thats it.
Vi hade ju bestämmt oss för en uteritt så det fick det bli. Kl 10 drog vi iväg sju st förväntansfulla. Dariim var nog mest på av alla för han drog ju igång direkt med att takta, trippa och springa lite sidvärtes. Liv som red hade fullt upp. Hon tyckte att han var lite vinglig. Hmm, det kan ju bero på piloten sa jag ,för om du följer med honom i hans rörelser - vilket är svårt när han är så snabb. Så är det ju han som bestämmer. Du måste ju hålla om med skänkeln driva honom fram till bettet så går han ju där och inte över hela vägen.
Ja då slutade han att skutta och vingla runt,men det är oftast att man tror att en pigg häst kan man ju inte driva framåt -eller ens lägga om med skänkeln. Jo då det är just det man ska ,det är ju ditt sätt att lugnt och bestämmt säga, framåt och här är ramen-inte utanför den. (skänkeln alltså)
Vi hade så trevligt och travade på längs med vägen, måste ha varit en skön syn att se när vi kom alla sju i full trav där på grusvägen.
Då kom vi till ett ställe där vi skulle sakta av och skritta genom ett skogsparti. Nej men va nu,sa Dariim. Sån här snigelfart jag drar nu. Då ser jag Liv sitter på en dansande Dariim, i sidled galopperar han i slowmotion bort i fjärran , Liv hamnar lite i obalans ,handen hamnar under hakan , knäna nyper åt - då trycker man sej uppåt,lösa knän och håll om med vaden i stället. Hälen har ju iochmed detta åkt upp och andningen är ju naturligtvis i halsgropen . Va bra säger Dariim, vi drar. Dom försvinner i skogsbrynet
Jag vågar inte titta, ska Liv komma tillbaka själv(gående) eller kommer dom tillsammans..
Jodå Dariim är ju en gentelman, han gick att övertyga om att det inte va läge att dra- än. För han var riktigt på tå vid det laget. Liv bestämmer sej för att gå av och leda en bit ,klokt. Jag gör henne sällskap och går med min Gadir också. Han har också fattat vid detta laget att det är något på gång för han kråmar sej och hetsar lite han med.
Det slutar med att vi fick byta häst -jag leder Dariim -han behövde vid detta laget en rejäl tillsägelse att nu lugnar du ner dej. Det gör man lättast genom att stanna hästen och be den att backa. Ledarskapet måste befästas igen.
Han tog ju över när han fick möjlighet att dra -om än snyggt, han stannade ju . Men det tog honom tio minuter att tagga ner sej tillräckligt för att Liv ska vilja sitta upp igen.
Hon rider och jag går för säkerhets skull brevid- ifall han ska dra igång igen. Vi vill inte ha några olyckor. Han taktar och jag säger till Liv att slappna av i bäckenet,som när man ska kissa ungefär. Man kan inte lura en häst och säga "Ja e göörlugn". När det inte riktigt är så. Hon testar ,nää funkar inte..Men du, vi sjunger en trudelutt .
Ja för det är samma muskler man slappnar av med när man sjunger som när man rider. Fast om man sjunger så tänker man ju på annat än att hästen hetsar runt på vägen. Och då kommer ett avspännt leende ,en sång som bara kommer är"föntja en körv så hupper ja i älva". Vi skrålar och sjunger en stund tillsammans. Dariim slappnar av och sänker huvet,skrittar på.
DÅ, kommer nästa grej.En traktor med dubbelmontage-extra breda däck. och en jätteharv bakom.den kör fort och jag tänker inte , jag bara reagerar. in i skogen med bägge hästarna , jag går ju fortfarande med min och har Dariim brevid mej. Men ,sa Liv, Va är det nu .Det blir lite trångt på vägen bara ,säger jag och vänder mej om . Jag kan ju inte skrika till dom andra SE UPP_EN TRAKTOR. För då blir alla oroliga. I det läget sitter man lugnt kvar på sin häst och tänker på något gott-mjukglass kanske.Det betyder slappna av,titta bort och förbi traktorn, sjung en stump kanske. Hästar som är trafiksäkra som mina hästar är, står lugnt kvar och väntar tills allt är lugnt igen.Men även dom kan ju börja snurra om ryttaren som sitter på blir orolig.Dom känner att nåt är i görningen, men vad?
Dom tittar åt alla håll för att se vad det kan vara , Dom tittar oftast på det som ryttaren tittar på.
Plötsligt kanske dom ser en plastpåse i diket-waaa. jättehopp ut i vägen -bort från det farliga. ryttaren drar förtvivlat i tygeln mot diket till baka till där dom stog. Då svänger huvet in och rumpan ut i vägen. -Ställ huvudet lite ut mot vägen och lägg på skänkeln -ramen. så att vänstra sidan åker in mot diket. Rumpan är i särkerhet.
Åter till läget med traktorn, En av ryttarna tycker att det blir liiite för spännande och hoppar av sin häst. I farten fastnar hon lite med foten i stigbygeln och det ser ut som hon dyker i diket. AHHH- hästen är lös, traktor , ryttare uppochned i diket. Fast det är lugnt, Harry upptäcker att det faktiskt växer gräs i diket, gott. Vi fångar in honom och sitter upp-allt är i sin ordning. Vi kommer hem och är så nöjda med våran ridtur. Vem behöver annan spänning i livet än att rida // EWA
