Stall Mårgård

Nu blev det en liten stund över igen -att sätta sej ner och skriva sina reflektioner och tankar.

Mitt jobb är helt tokigt, makalöst ,fantastiskt roligt.

Inte ens i mina vildaste fantasier hade jag väl kunnat föreställa mej att jag skulle kunna skapa mej ett arbete som är så vansinnigt spännande och omväxlande.

Om jag tänker på vad vi har skapat här på gården kan jag nästan inte förstå att det är sant. Men det är det ,tack vare en tanke och en dröm som vi hade för länge sedan. Allt börjar ju med en tanke, en ide om hur allt ska vara/bli.

Men ärligt talat så hade jag ingen aning om hur det skulle gå till . Det finns ingen mall direkt för hur man skapar något sådant här, man får helt enkelt gå på känsla och intuition. Man får prova sej fram och göra om ifall det råkar bli lite tokigt. Det som är lite skojigt är att allt hör ihop i livet. Man går i skolan ,tex. Träffar på en mobbare som behandlar en illa. Det är ju inte så kul eller bra men man lär sej av allt-även hur man ska tas med mobbare. Senare i livet så träffar man på en liknande människa och då vet man hur man ska göra för att klara sej- man lär sej av allt till och med motgångar och svårigheter. Eller kanske just av svårigheterna i livet. Det är faktiskt inte hur vi har det -utan hur vi tar det ,som någon sa.

Man behöver ju faktiskt inte måla in sej i ett hörn och säga - jaha , det visste jag väl. Nu är det kört!

Istället kan man säga-Jaha, nu ska vi se hur vi löser detta.

 

Igår hade vi lektioner med start kl 17 00 och vi drog igång ute- det är ju så fint väder och vi passar på att ta till vara på det. Det är en nybörjar vuxen lektion med 4 st i och det är lyxigt. Gott om plats ,mycket uppmärksamhet till alla som rider osv. Vi har ett krux bara. En av damerna, som har ridit förr, ville nu börja att träna upp sin ridning och anmälde sej som alla andra och beskrev sitt kunnande och jag satte henne i denna gruppen.

Men det visade sej att balansen och lättridningen var som bortblåst...Hjälp, sa hon, var det så här svårt, jag trodde att det var som att cykla...

Då får jag som ridlärare ägna mej åt att springa runt och få igång hästen och kan då inte se och hjälpa dom andra i gruppen. Vi skrattar och har roligt ,men det blir ju svårt för dom andra i gruppen att få hjälp.

Som så många andra gånger i mitt liv ,står jag då i går och ska ha lektion och hör min "tanke" säga -Låt Madde-våran eminenta stall tjej-hjälpa henne med lättridningen och vi andra kan gå ut och träna utan stigbyglar .

Ja så blev det. Alla som skulle rida blev jätte nöjda-Inte minst damen med lättridningen.

Ja, utan stigbyglar var det ja. Jag vill ha in balans och sits. Det krävs mycket hårt arbete att träna upp sin balans och sits. Om man sitter utan stigbyglar sitter man på sittbenen på ett bättre sätt. Man slappnar av bättre-tillslut.

Jag förstod att det skulle bli en och annan protest så jag började lektionen med att prata om affirmationer, ni vet det som man kan "se " i huvudet, föreställa sej. - Hur känns det när man galopperar på en sommaräng, barbacka i solnedgången?

-Hur kontrollerat och fint rider ni. ?Hur känns balansen? osv. ALLA barn kan detta (lite sämre med dom vuxna ) dom föreställer sej ju när dom leker -samma sak.

Sagt och gjort, ut och börja skritta utan stigbyglar. Läskigt men kul. Upp på bron, mellan koner , Över bommar och sen i trav. Ahh, vissa gick lite fort och vissa fick inte upp i trav. Det är så bra för hästarna gör ju som man menar inte som man tror att man vill. Om man är osäker så känner hästen det och då står den still../skrittar.

Och hade man bestämt sej från början att det inte skulle gå så gick det inte. Men  jag sa, att man måste själv ta ansvar över sin egen ridning och se till att hästen gör som man vill -annars går det inte. Man måste träna.

 

I galoppen var vi  tvungna att använda stigbyglar då vi fortfarande tränar på att fatta galopp och hålla galoppen- på spåret och styra samtidigt -utan att rida på någon/något. För mej är det självklart att man måste göra för att lära -även om det ibland blir lite rörigt. Men man lär sej av misstagen. Jag litar för övrigt på mina hästar-ingen bockar, skenar eller är dum. Det krävs många varv för att hitta känslan och hinna tänka att man är på en sommar äng....

Och allt börjar ju med en tanke ...//EWA