Stall Mårgård

Nu har jag skrivit flera inlägg om detta med ledarskap med sin häst. Hur många kan man skriva och hur mycket finns det igentligen att säga. Ja om man vill ha det trevligt med sin häst och njuta av sin stund i stallet så skulle jag säga att det är det allra viktigaste ; att ha ett bra ledarskap.

Det var en av mina elever som sa ; fast jag vill ju inte träna på att leda runt på min häst ,det kan jag ju. Det är ju rida jag vill och det måste jag träna på. Till saken hör att hästen var stor-jättestor. Den ville inte gå fram överallt och den gjorde lite som den ville-den var lite speciell kan man säga. Det brukar heta det om hästen inte har någon ledare som är koncekvent . Det är då hästen kan göra som den själv vill och då kan det bli lite farligt till och med.

Den här hästen hade hunnit bli obehagligt farlig eftersom det var dåligt ledarskap på ägaren.

Det var detta som vi gick in och övade på , att leda. för när det inte funkar i ridningen måste man backa bandet och börja från början. Att pållen inte gick förbi soptunnor, sprang hem med en skrikande matte(förhoppningsvis) på ryggen när han mötte cyklister, backade ner i diket om han inte ville fortsätta ridturen osv. det berodde på att han inte litade på sin matte. Det var ju hästen som skulle se till att det inte dök upp någonting farligt i soptunnan osv.

Han hade ansvaret-om du frågade honom.

 

Denna matten med sin speciella häst hade inte ens lyckats ta sej av gårdsplanen utan att någon annan följde med ut. Han vägrade gå själv. Han trämpade på sin matte varje dag , det gör inte hästar som har hyfs. Men en som vill jäklas lite eller tala om att mej bestämmer du inte över,gör det.

Han skrapade otåligt med foten i golvet oavbrutet på stallgången. Det var så irriterande att höra på en stressad häst -för det var ju det han blivit av en otydlig matte.  Stressad och frustrerad. För hon lyssnade inte på honom.

Hon stod en bit ifrån och klappade honom på nosryggen , såååja luuugn .

 

En dag hade han vägrat att stå stilla när hon satt upp och hon kunde inte ens rida på sin stressade ,otrevligt bråkiga jätte till häst. Då ringde hon mej och frågade om jag kunde komma ut och titta vad som var felet.

 

Det var då jag sa att vi börjar om  från början. Ledarskapet från marken måste sitta i ryggmärgen . Att lära sej att gå som en ledare,alltid, vara koncekvent i sitt beslut, inte vela.

Andas på rätt sätt är också något att tänka på.

- Men jag gör ju precis som du ,varför gör han inte som jag säger? Därför att du inte gör exakt som jag.

Man gör ju på sitt vis, men man måste ha rätt sorts pondus för att hästen ska godkänna dej. Är du minsta för mesig så dissar han dej direkt.

Detta betyder inte att du ska skrika eller slå. Men ibland måste man få hästen att backa / flytta på sej och då kan man behöva trycka till den lätt på bringan.

Det är ju lätt för dej att säga- var det någon som sa- du har ju bara en massa lugna hästar...

Japp och varför då ? för att jag är en ledare och koncekvent .

 

Hur gick det då med jättehästen och matten som inte kunde sitta upp.? Jo, Vi tränade ledarskap, Va koncekventa och tillät inte skrap på gången, tramp på foten eller springande hit och dit på stallgången. Vi fick ta flera träningspass på att leda från hagen , binda upp, stå stilla. Det kan alla hästar. Bara man säger till och menar det.

Sedan sadlade vi på och jag visade hur hon ska göra för att pållen inte skulle dra iväg vid uppsittning.

Det är några år sedan som detta hände, men matte och häst jobbar väldigt bra ihop fortfarande. Hon kunde inte drömma om att det kunde vara så trevligt att umgås med sin häst när den är lugn i alla lägen. Hon galopperar förbi soptunnor ensam eller först nu mera. Det betyder att han litar fullständigt på sin matte. Han känner sej omhändertagen och trygg.//EWA