Stall Mårgård

Vardagen rullar på här på gården. Vi har som sagt haft ganska roligt ett par veckor nu med våra duktiga Lilleruds praktikanter. Dom har slitit hund -eller vad man säger.

I dag kom nästa två från åk 2 från skolan. Linnea och Johanna, dom har inte en aning om vad som väntar, jag är ganska tuff som arbetsgivare och praktikant ansvarig. Tider ska passas, golv ska blänka, hagar ska mockas och hästar ska ridas till ,  masseras och extra utfodras hit och dit. Rätt mycket att hålla koll på och sedan har vi ju ridskolan på kvällen.

Då ska hästarna in och putsas till ,bana ska byggas och sedan ska allt klaffa smidigt och enkelt mellan lektionerna.

Det vill till att det inte står ett gäng privathästar i uppbindnings spiltorna när jag kommer in med mina små elever som ska ställa in sina hästar och sedan ska dom nya ryttarna ha teori med sina hästar stående i spiltorna en tio minuter, innan vi ska ut i ridhuset igen för nästa lektion. Det är ganska viktigt detta att man faktiskt får leda sin häst in och ut mellan lektionerna. Man får ansvaret att ta hästen mellan stall och ridhuset-själv.

Spännande. Tänk om hästen inte lyder ,eller när den faktiskt gör det.

En jättestor häst som jag har i min hand och den går ganska nära. den stannar när jag säger till (förhoppningsvis)

och går bredvid mej när jag säger till.

Jag tror att dom flesta kan ta tillbaka den känslan  i sin kropp och komma ihåg hur det var.

Lycka!! Då är det viktigt att det inte händer en olycka -tex att hästen jag leder biter hästen framför i ändan- man går lite nära-hur ska jag veta vad som är nära när jag aldrig gjort detta förut. Man måste få öva.

Jag kan se på tjejerna som har gått på ridskolan i 3 år inne på sitt 4 e, vilket självförtroende . Vilken kunskap dom har. Det sitter i kroppen -vanan att leda ,sadla, tränsa och faktiskt SE när det är rätt eller fel.

Dom hjälper , stöttar och pushar  varandra hela tiden. Dom är hel goa.

Nu har vi börjat göra lite mer komplicerade ridövningar och då krävs det balans, timing och bålstabilitet i ridningen.

Dom vet inte om det än men jag har planerat in en ridlektion med hoppning utomhus- som en fält tävlans bana.

Sedan har vi en lektion med voltige...

Balans för hela slanten. Om man har balansen i magen och inte i handen så är man kung på hästryggen.

Jag minns första gången som jag gjorde en lektion för en duktig western tränare uppe i Eda. Då hade jag ridit distans ett par år och kommit fram till att jag måste nog träna min bålstabilitet-magmuskler- mer. för att orka hålla mej själv upprätt på hästryggen. Då håller hästen sej pigg och fin hela vägen utan att behöva balansera upp mej också.

I alla fall , tränaren skriker på mej att sitta avslappnat och driva med magen och lite säte-håll energin uppe jobbbaaaaa...Jag blev inte ens trött av 50 min pina. Jag hade mer magmuskler att jobba med än vad som krävdes.

Hästen smalt och frustade helt lösgjord, efter den gången är jag oftast kung. Jag har verktygen i min kropp. Jag har tränat mej själv att hitta känslan, knapparna och balansen. Men det krävs att man tränar, inte jämför sej med någon annan -man är på olika nivå och har lite olika förutsättningar.

Däremot är det bra att ha en idol, en förebild att spana in . Man kan sitta och titta på honom /henne för att se hur det ser ut och tänka sej in i hur det känns, och hur man gör. Inte fel att öva i tanken heller eller på soffkanten om man sitter och tittar på sin idol på Tv:n. Men framför allt börja träna bålstabilitet, det ger massor i ridningen.

Hade Gött i höstsolen// EWA