Respekt mellan häst och människa
Jag har sagt det förut och säger det igen, va gött med solen. Våren. Ljuset, ja allt som har med våren att göra. Det finns en liten risk att man gör för mycket . Man vill ju vara ute mer, göra mer och vips så är man så trött att man inte orkar njuta av allt det vackra. Jag har ridningen som ventil till allt som ska göras. Det är så gött att sätta sej upp och ge sej ut i ´naturen så här års. Jag tänker på alla år som jag har tränat till olika tävlingar. Man är taggad till tänderna så här års.
Utom det året som jag fick ställa in hela säsongen för att jag fick en skottkärra i knät. Ja det låter ju inte så allvarligt tycker ni, men faktum var att jag slog i en led kapsel så illa att den blev vätskefylld och jättestor. Jag brydde mej inte om det till en början, men det blev väldigt obekvämt att inte rida med vänster knä mot sadelkåpan. Det blev operation. Det blev ett sår som vägrade läka. I två månader höll det på att vätska sej.
Det var då jag hade bestämt mej för att gå en utbildning i England för Kelly Marks. Jag har alltid beundrat Monty Roberts och läst allt jag kan komma över om honom. Kelly har utbildningar tillsammans med Monty fast i England.
Jag drog iväg tillsammans med min barndoms kompis Therese. Vi gjorde 11 Dagar på hartshopfarm. det var grundutbildning i naturalhorsemanship, foderlära. hästens sjukdomar, hovar och tömkörning på Montys vis.
Vi bodde på ett B&B bredvid så vi traskade dit o hem varje dag i nästan 2 veckor. Gissa om det var intressant att gå den utbildningen. Man får ett hum om hur man ska göra så är det bara hem å träna . Allt på engelska naturligtvis. Ett och ett halvt år senare gick vi fortsättnings kursen . Den var i mars och var bara 6 dagar. Uh va kallt ,mycket av undervisningen var ju utomhus. Det var långkallingar på .
Nu har jag tränat på väldigt många hästar -i 3 år. Man börjar få in snitzen.Men jag har ju haft fördelen med att jag har haft så många hästar att träna på. Det är inte alltid man har den möjligheten. Man har jättestor nytta av att möta många olika individer, och något som jag alltid tänker på när jag tränar hästar är att alla är individer, olika som oss människor. Man kan inte behandla alla på samma sätt. Man måste se om den beter sej illa/konstigt för att den är felbehandlad, eller inte hanterad alls. Den kanske har ont eller man kanske begär för mycket av en otränad häst. Det viktigaste i mötet med våra hästar är respekt. Vi bemöter med respekt och då får vi respekt. Aldrig tvinga fram något som den inte förstår, eller inte kan (för att den har ont, är otränad eller kanske har fel utrustning) Man får helt enkelt vara lite ödmjuk i situationer tillsammans med sin häst // Ewa
