Känslan av att vara bra på något är så viktig. Att det här är min grej, jag kan detta med förbundna ögon- i sömnen till och med- om det skulle behövas. Jag är säker på att om man aldrig fick känna den känslan så skulle man ha missat något i livet. Man kanske har ett jobb/skola som är sådär att gå till , men man har ett intresse som man kan utöva på sin lediga tid. Ett intresse som man känner att man behärskar till fullo. Det är lyckan när man faktiskt får sätta sej på sin älskade häst och bara vara en stund. Kanske har man ett speciellt mål med sin ridning, man kanske vill lära sej att rida i skogen utan att pållen stannar, stegrar eller vägrar gå framåt. Eller man vill lära sej att hitta balansen i traven så att lättridningen sitter som en smäck. Kunna galoppera är ett mål som jag vet att många har. Att galoppera i full sula med balans och vetskap om att han stannar lite längre fram när jag ber om det. Det är lyckan att känna den tilliten till sin häst - och till sin kropp. Ja för det är ju din kropp som gör jobbet. Om du litar på att du sitter kvar även om hästen hoppar åt sidan. Då slappnar du av och faktiskt ler lite när hästen gör ett sido skutt. Du lutar dej inte framåt och drar i tygeln- som hamnar i bröstet, fötterna /benen hamnar inte framåt som om du är ute och ror. Det är då som vi faktiskt hamnar i obalans. Gör hästen ett sido skutt då.... Ja då ligger vi halv vägs på halsen eller på backen. Om man tänker på själva (galopp) fattnigs ögonblicket så blir man lätt spänd - man tänker att ;nu går det undan, kläm i med benen och häver mej lite framåt . Obalans-inte luta sej fram. Man ska inte krångla till det med att klämma i med en jätte skänkel. Sitt på dina sittben (bakre delen av ändan) rak i ryggen, andas i magen och "tänk" att du galopperar-för fram skänkeln. Din kropp ändrar sej automatiskt -sittbenen flyttar sej, och det är det enda som hästen behöver. Dom kan ju känna en fluga som kryper på kroppen . Och om man provar att fatta så lugnt och odramatiskt-va gör det om man skulle misslyckas. Det viktiga är ju att man kan lita på sin egen förmåga att sitta kvar på sittbenen, vara rak(bålstabilitet- magen) och , att man inte drar i tygeln, för då springer hästen bara fortare i trav. Slappna av och släpp fram hästens huvud lite. Njut av en balanserad galopp. För faktum är att när man sitter tillbaka så har man kontroll och överblick, balansen sitter i magen. Mjukglass ,eller hur!
Idag har vi ridit lite här på förmiddagen. Ann Sofie skulle rida Line och våran praktikant Natalie tog Lasse. Lasse fick göra sido förflyttningar med bogen in och ut. Flytta bakdelen. Oj va jobbigt när det sitter fast i kroppen-stela muskler. Samtidigt som Annsofie var helt säker på att Line hade blivit jättelat för hon bara stannade när hon la volterna. Hon kom ifull trav, drog lite i tygel o Line började göra volten och på halva så orkade inte annsofie rida lätt så hon satte sej i korttrav och slappnade av .Då saktade Line av-för det var ju det ryttaren sa med sitt kropps språk. Annsofie fnissade lite när jag förklarade hur det låg till. Det är ju faktiskt piloten som håller i spakarna. //ewa