Stall Mårgård

Det här med att vara en grupp människor som jobbar mot samma mål är så glädjefyllt. Man blir glad av att prata om oss, vad vi ska göra och hur ska vi jobba vidare mot målet. Man är ju mycket starkare när man hjälps åt och drar mot samma mål.

Just detta med glädje är ju så viktigt. Att känna att man har ett syfte varje dag . Min bror ringde mej precis  och hörde hur min dag har varit?  "- jo den har varit jättebra ,sa jag".  Jaha , sa han, - varför då? och det roliga var att jag hade tänkt tanken någon timma innan. "- Vilken bra dag det har varit i dag, varför då hörde jag mej själv säga.

- Jo svarade jag mej själv (och senare min bror) nr 1 var ju att det var fint väder -det gör ju så mycket. Sen har jag suttit i ett sponsor möte för Pegasus räkning- hoppas att det ska komma igång med sponsring (lite skyltmatreal på väggen i ridhuset) så att klubben kan göra roliga saker för alla medlemmar.

 

Senare var det en speciell dag i dag , vi hade en hel drös med arbetsvilliga tjejer och killar här i dag, samtidigt.

Det var lite speciellt för alla som brukar komma hit, är så utspridda över veckan annars ,och nu var det 7st här i dag. Det fick  bli uteritt  såklart. Ja hallå va gött med en tur i solen, med goda glada vänner.

Alla hjälptes ju åt med allt jobb så det gick ju som en dans alltihopa. Ssssswich bara- klart !

 

Jag red en liten tur på vår söta träningshäst i paddocken , hon är en sådan glad och positiv häst så man blir på fantastiskt gott humör bara av att umgås med henne. Hon ger mycket bra energi i alla lägen(även om det skulle regna)...

Sedan var det dags att dra iväg till en ny kund som behövde hjälp med coachning vid ridning. Det här med att känna sej säker i alla lägen är ju inte alltid så lätt -det vet alla som håller på med hästar.  Det kan hända saker på en bråkdels sekund. Men om man dessutom hamnar i en negativ spiral av nedåt gående tankar,- "tänk om hon rusar förbi, jag kanske inte kan stoppa om jag börjar trava här . Hjälp- han backar ner i diket ,varför då? är det okej att jag hoppar av om jag tycker  att det blir för mycket osv.

Det är jätte vanliga tankar och där sitter man på sin egen häst och känner sej jätte  dum som inte vill fråga/be om hjälp. Det är just då som man har börjat ändra sin situation. När man vågar ta hjälp. Med hjälp av en metafor-tex mjukglass,(-ni som läst mina berättelser innan vet vad jag menar) kan man förändra sin kroppshållning och påverka hästen så mycket att den inte backar ner i diket. Den gör ju det för att den blev osäker på något längre fram ,kanske stannar , du blir osäker och börjar andas uppe i bröstet /under hakan. Drar fram axlarna huvudet något och drar nervöst i tyglarna -ifall han tänker dra. Då backar han och då glömmer vi att faktiskt lägga på skänkeln och istället faller vi framåt. Jaha sa hästen vi ska rygga alltså! Vi hamnar snart i diket. Vem glömde sträcka upp överkroppen, sitta på sittbenen. skänkla på framåt-helst inte med att jättebanka med skänklarna-man tappar balansen. Ha hellre ett litet spö att vifta med , det räcker oftast.

Men vem tänker på allt detta när det händer så fort allting. Bra med en coach.

 

Min goa dag fick ett bra avslut när jag kommer hem till familjen och sonen (som hade matlagningsdag i dag) hade grillat  som han serverade med potatis sallad och  Mumsigt.

Bra avslut på en bra dag// Ewa