Att testa gränser
Att hantera sin häst är inte alltid så lätt. Dom är ju som sagt flyktdjur och vi är rovdjur.
Vi har alltså olika språk med olika sätt att uttrycka oss på. Vi tror att vi pratar med ord när vi i själva verket signalerar vårt språk med kroppen till 80 %.
Detta gör att vi många gånger "säger/menar" en sak med munnen men signalerar en helt annan med vårt kropps språk. Detta gör våra hästar förvirrade. Dom behöver ju en bra, konsekvent och trygg ledare- som vet vad den gör.
En ledare som är stressad, osäker och otydlig tex kan man inte riktigt lita på . Det betyder alltså att pållen själv "måste " agera ledare.
Det är oftast då som vi människor säger att vi har en bråkig häst. Vi står en bit ifrån och tittar på våran häst, i ögonen- för det är ju så vi människor gör. Rovdjur - ett lejon tex - stirrar ju på sitt byte ,fixerar det med blicken. Spänner skuldrorna och stegar med spända muskler mot sitt byte.
Då drar våran häst. No way att jag står kvar här när du sänder ut den där energin.
Trygghet för din häst är när du vet vart ni ska. Eller vad ni ska göra. Det handlar om att träna på hästens språk alltså. Och det handlar om att utbilda sej på rätt sätt. En häst väger ju allt mellan 150 -850 kg kanske. Vi kan ju omöjligt med råstyrka och slag /skrik få hästen att göra som vi säger-utan att det blir farligt.
Den följer dej helt frivilligt och utan motstånd om du är en bra ledare.
Jag råkade ut för en situation igår som gjorde att jag tänkte just på detta med säkerhet och ledarskap.
Det är en häst som har stått hos oss i några månader som varit borta i 2veckor och kommit hem igen.
2 veckor räcker för att hitta ett nytt beteende . Mat, det får dom här i nästan fri tillgång. Men nu hade det varit begränsat antal kilon ett par veckor. Pållen var irriterad och nästan aggressiv i sitt beteende när vi kom med maten-hösilaget i hagen . Stod på bakbenen , hotade med bakåtstrukna öron och rusade mot den som kom med påsen.
Ingen ville ha med pållen att göra tillslut. Jag fick hämta själv om det var så att pållen skulle in.
jag går in i hagen med lugn energi , blicken sänkt och grimman på armen. Jag talar om -mest för mej själv- i lugn samtalston att "nu ska vi gå in".
Till attack-hotar mej med bogen före, huvudet högt och studsar upp i luften. Min reaktion är lika blixtsnabb. Armbågarna sträcks lite ut från kroppen - jag blir stor .samtidigt som jag spänner blicken i pållen och går ett par steg snabbt mot vilddjuret. Jag säger inget. Det behövs inte. Det här är hästens eget språk och den vet vad jag säger.
Jag stannar upp och sänker min energi´. Pållen stannar, glor på mej , sen kommer hela bakdelen mot mej. Jag sliter upp grimman jag har i handen och vevar ett varv över täcket. Då stannar allt upp. Helt stilla står vi. Pållen tänker, jag väntar.
Hmm, okej , vi kan göra som du vill. Jag ser att du står kvar trots att jag hotar dej. Du verkar faktiskt vara någon jag kan ha som ledare. Pållen sänker huvudet, står kvar när jag kommer fram för att trä på grimman. Går bakom med löst grimskaft hela vägen till boxen.
Vi har ett litet sto som bor här med ett ryckte om sej att vara het. När man leder och går vid bogen, håller i grimman och drar bakåt nedåt-ganska vanligt sätt att leda på. då kan man nästan inte hålla henne . Det har lätt förekommit kjedje grimskaft på henne. Medryttaren skulle ta henne från hagen och in i skötseldelen för att borsta.
Vilken dragkamp- inte trevligt alls. Faktiskt läskigt sa medryttaren. Jag visade hur man har hästen bakom, har en "mallig kropps hållning" och säger till hästen att stanna när jag säger till. Släpp grimskaftet men säg till direkt när den går före/drar förbi. Konsekvent handlande hela tiden. och bestämt -utan att vara aggressiv eller ryckig i din rörelse. Medryttaren är så nöjd. Dom har tränat och hon är kolugn i all hantering tom på stallgången- hon har ju fått en bra ledare i sin människa.
Min dotter Anna retade mej när vi var i Schweiz - Mamma du går ju som om du har en häst bakom dej!
Ja men då ska du se att folk tänker- den där ,hon har självförtroende. Det är så en trygg ledare känns igen //EWA
