Stall Mårgård

Dessa fantastiska hästar. Dom vill vara oss tillags hela tiden , dels för att dom vill vara med i våran flock och dels för att dom oftast är fredliga individer som gillar att det händer saker.

Jag står och tittar på våran lösdrift med bara pojkar, för tillfället är dom 8 st. I lördags kom det en ny kille som heter Capro, ja ny vet jag inte egentligen . Han stod där för 2 år sedan . Han kom till oss på upphyfsning den gången. Han hade nästan bara gått tillsammans med sin mamma i 6 år och hon hade aldrig sagt ifrån på riktigt. Det innebar en ganska jobbig kille som satte sej på tvären mest hela tiden tillslut. Han ville ju tex inte gå in genom en dörr- varför då, nej jag vill bara  inte . Han gillade att stanna och backa , stå still när man var ute och red. Kunde ta lite tid att rida även den kortaste sträckan. Men han var aldrig dum eller elak. Han bara satte sej på tvären - tex vid lastning .

Inte rädd men väldigt vrång. Han kom i april  och stannade i 5 veckor . Det första var att vara en tydlig ledare. Det kan ju vi människor kämpa med den där stunden vi håller på med träningen. Eller också släpper vi in honom till en bra stabil flock med andra hästar som lär honom veta hut 24 tim per dygn.

Det var det första jag gjorde den gången. Huuuu va han inte kunde bete sej illa. Våran pojkflock består av 3 st starka ledare och det betyder att dom själva inte bryr sej om en nykomling. Nej det tar underhuggarna hand om. Dom jagar undan och cheferna står och mumsar hö- vi har fri tillgång i hagen så det är aldrig strid om maten.

Capro stod längst bort från alla i 1 vecka. Det betydde att han var ganska handikappad i språket. Det stod en osynlig stämpel i pannan- jaga mej jag vet inte hur jag ska bete mej. Jag var tvungen att ta in honom 2 gånger om dagen -dels för att träna men också för att han skulle kunna äta och dricka ordentligt.

 Första veckan var han sten tuff och sa väl typ- nä jaa struntar väl i dej,  jag tänker inte...

Men sen hände det saker ganska snabbt . Jag använder samma språk som hästarna  i hagen, bestämt kroppsspråk med konsekvent handlande -hela tiden. Och om han inte så tydligt hade råkat ut för flockens konsekventa bortjagande hela tiden, hade detta tagit mej flera veckor, minst.

Nu trillade poletten ner ganska snabbt och vi gjorde framsteg i att gå in genom dörrar, att inte kliva på oss/över oss och att gå fram i ridningen. Till saken hör att den här  pojken är otroligt lyhörd. Han är så lätt att hantera att det blir missförstånd just för att man överdriver. Tex galopp fattningen. Tänk bara  galopp-om man lägger på skänkel och sedan trycker lite för hårt kommer kicken. Han är inte dum bara otroligt känslig.

Detta  är en arab kille som numera har hunnit bli 8 år och mognat jättemycket. Matte har jobbat bra med honom och nu är han super fin att hantera.

Problemet var att tiden inte räckte till och hon ringde mej och undrade om jag hade möjlighet att ta honom till ridskolan en period. Ja  sagt och gjort,  hit kom han i lördags och in kom han i "sin" flock igen.

Han är utanför nu med, men nu står han nära flocken. Det betyder att - du är ny här, luktar lite annorlunda och för säkerhets skull så ska du veta hut, håll dej undan . Skillnaden  mot förra  gången och nu är att nu vet han vad som förväntas av honom , han är lugn och springer bara undan om någon gör en attack rusning mot honom. Han både äter och dricker . Det syns på honom att livet är härligt. Han är med i matchen och han får tränas igen. Han kommer vara i topptrim innan vi vet ordet av.  Jag vill härmed välkomna vårat nya tillskott på  ridskolan-Capro , Lugn trygg och otroligt lyhörd,  bara man är lugn själv //EWA